Jag ser fram emot hösten i år. I facket är det många stora projekt som drar i gång. Avtalsrörelsen är ett av dem, men främst är det samarbetet med Musikerförbundet jag tänker på. Vår förbundsstyrelse hade ett väldigt trevligt möte med deras, och det som vi alla kunde enas om var att vi måste hålla ihop mer. Detaljerna kring hur tar vi efterhand, men vi kan inte fortsätta vårt fackliga arbete utan att ha en enad front. Det borde inte vara någon större nyhet att två fackförbund – organisationer vars själva syfte är att vara starka tillsammans – tycker att vi är starkare tillsammans. Men det är icke desto mindre ett efterlängtat steg framåt.

Även i frilansavdelningen är vikten av att hålla ihop tydlig. När folk hör av sig om spelningar där gaget är lågt är det ibland svårt för mig som ordförande att göra något. Jag kan ringa upp arrangören och säga att det är för dåligt, men när det kommer till det fria musiklivet har jag inga juridiska muskler mot ett lågt gage. Det är just för att vi håller ihop och inte tar gig på vilka villkor som helst som det väger tungt att någon från facket ringer och har åsikter. Någon sa under mötet med Musikerförbundet att ju mer vi kan säga att vi representerar alla Sveriges musiker desto bättre, och jag kan inget annat än hålla med.

Vi behöver varandra i det känslomässiga också. Att vara frilansare är tufft, och det tar på krafterna att vara i de ibland väldigt utsatta lägena vi är i. Jag gjorde en provspelning nyligen till ett jobb jag ville vinna väldigt mycket. Även om jag kom långt så gick det inte hela vägen. Det är lättare sagt än gjort att borsta av sig och hoppa upp på hästen igen, att inte helt deppa ihop över utfallet. Ännu svårare att inte börja tvivla på sig själv och sin förmåga. Då är inget mer värdefullt än en vän som är i samma sits, som vet precis vad man går igenom och kan dela de känslorna med en. Vad som började med att vi oväntat sprang på varandra på stan slutade med att vi stod och pratade i en timme och jag blev överöst med pepp och uppmuntran. Vi borde alla sträva efter att vara den vännen och kollegan.

Allt detta vet många såklart redan och omsätter det i praktik. Mer eller mindre regelbundet uppstår det frilansträffar. Någon som drar ihop till en picknick i en park eller krogrunda. I Köpenhamn är det tydligen en tradition med en stor julfest exklusivt för frilansare. Jag vill uppmana till detta även hos oss. Våra fastanställda kollegor har ett naturligt forum att ses på sin arbetsplats, men vi får lösa den biten själva. Vi får dra ihop något tillsammans. Och för att inte vara den som säger ”vi ses” utan göra något åt det, hittar ni mig på Broderstugan i Malmö onsdagen den 28 oktober klockan 18. Detta kommer inte annonseras någon annanstans. Vi ses där!

 

                                                                                                                                                             Erik Rönér

                                                                                                                                Ordförande, avd 14, frilans