Alla verksamheter i ett samhälle går helt enkelt inte att driva på kommersiella grunder. Att Sverige, som trots allt är bland de 20 rikaste länderna i världen, som samhälle inte ska kunna avsätta pengar för att erbjuda konstmusik till rimliga biljettpriser skulle vara ett enormt demokratiskt misslyckande.

Vi har ett nytt avtal. Det är befriande varje gång som förhandlingsdelegationen sagt ja och vi kan skriva under avtalet. Det kommer mer om avtalet i tidningen men en liten kommentar här: Det är bra att vi kan följa med i den allmänna löneutvecklingen men, som jag skrev i pressmeddelandet, dessvärre saknas politisk insikt om behovet av uppräknade anslag för att täcka lönekostnaden i en fortsatt postpandemisk situation.

Alldeles nyligen har 100 dagar för den nya regeringen passerat. Bortsett från de första svallvågorna från Tidöavtalets formuleringar om en kulturkanon har det varit förvånansvärt, och lite oroande, tyst från kulturdepartementet. Frågan är om det är bra eller dåligt.