Jag hade hoppats på att kunna berätta om ett nytt kollektivavtal i den här texten. Dessvärre blev det inte så. Orsaken till detta, och det vi har tagit strid mot, är att vi åter ser tecken i skyn på en strategi att ha färre fast anställda och fler visstidsanställda. Nu i maj har jag varit på Symf i 12 år. Jag kan se tillbaka och konstatera att detta inte är nya idéer, men de har inte tidigare varit så tydliga. Det handlar om redan genomförda åtgärder och en från flera håll förändrad terminologi för hur man definierar en ensembles storlek. Oviljan att gå oss tillmötes i ett avtalsyrkande som vi gjorde för att stämma i bäcken i den frågan blev ett oväntat tydligt lackmustest på att vår oro är befogad. Därför har vi inte något avtal än. Låt mig kort påminna oss om varför fasta tjänster är viktiga:
Konstnärlig kvalitet och kontinuitet
Fasta tjänster ger möjlighet att upprätthålla en hög konstnärlig nivå och kontinuitet i verksamheten. Med fast anställda musiker kan orkestern eller kören utveckla en egen unik klang, fördjupa samarbetet och snabbt repetera in nya verk, vilket är svårare med en större del tillfälliga eller frilansande musiker. Det bidrar till att orkestern eller kören kan leverera konstnärliga prestationer av högsta kvalitet, vara en stark konstnärlig resurs i samhället och bli kostnadseffektiva.
Rekrytering och kompetensförsörjning
Trygga anställningsformer är viktiga för att locka och behålla skickliga musiker. Om fasta tjänster minskar riskerar branschen att få svårare att rekrytera musiker på hög nivå, särskilt när intresset för klassiska orkesterinstrument minskar bland unga. I dag kompenseras bristen på återväxt i Sverige av att vi är ett attraktivt land för utländska musiker. Det är till stor del beroende på möjligheten till en fast anställning. Fasta tjänster signalerar att yrket är attraktivt och långsiktigt hållbart. Varför ska man utbilda sig, och ta stora studielån, till ett yrke som inte kan erbjuda samma möjligheter som andra yrken? Att kunna planera sin ekonomi och till exempel köpa bostad.
Kulturell infrastruktur och samhällsuppdrag
Orkestrar och körer med fasta tjänster utgör en central del av Sveriges offentligt finansierade kulturinfrastruktur. De har ett ansvar att förvalta och utveckla både det klassiska musikaliska kulturarvet och samtida konstmusik, samt att arbeta för ökad tillgänglighet och bredd i publikunderlaget. Fasta tjänster gör det möjligt att fullfölja detta uppdrag och samverka med skolor, amatörmusikliv och andra institutioner.
Allt detta är självklart för oss och jag hade uppfattningen att det var så även för arbetsgivarna, men nu tvivlar jag. Jag kan förstå att en tuff ekonomisk situation stressar men det ursäktar inte en tuffare förhandlingsteknik där man i syfte att utarma anställningsvillkoren för den enskilde hotar med omorganisation och uppsägning om man inte accepterar nya villkor. Arbetsgivarna är väl medvetna om hur svårt det är att hitta en ny anställning. ”Management by fear” brukar det kallas och är inte en vacker metod.
Jag tror därför att Symf de närmaste åren måste sluta sig ännu mer samman, vara beredda på att ta ett hårdare klimat i förhandlingar, vara beredd att ställa upp för andra avdelningar men framför allt, att alla står upp för de enskilda medlemmar som utsätts för utpressningsliknande situationer. Det ska kosta att vara en dålig arbetsgivare och det måste vi visa i handling.
Jag vill dock avsluta i lite ljusare tongångar och passa på att å styrelsens vägnar önska alla en fin och avkopplande sommar. Ett stort tack till alla som bidrar till att göra Symf till den stolta fackförening vi är med starka lokala avdelningar, alla förtroendevalda
men också, inte att förglömma, alla som genom sin medlemsavgift gör det möjligt att inte bara själv få hjälp, utan också bidrar till att ge sin kollega stöd.
Gunnar Jönsson
Förbundsordförande