Malmö SymfoniOrkester 100 år

 

I år firar Malmö SymfoniOrkester 100-årsjubileum, vilket uppmärksammas på olika sätt under året. Symfoni besökte orkestern under säsongsöppningen ”Bartók & Brabbins” i september – ett möte mellan nya chefsdirigenten Martyn Brabbins, sydkoreanska stjärnsolisten Bomsori Kim och orkesterns alla musiker. Innan konserten berättade Symfmedlemmarna Ann-Kersti Goa, Ana Caballero Argente och Gunnar Jedvik om hur det är att spela i orkestern tillsammans med en rundvandring på hemarenan Malmö Live – där Musikverein i Wien stått modell för akustiken.

 

Malmö SymfoniOrkester grundades 1925 och är en av Sveriges ledande orkestrar bestående av 90 musiker från olika delar av världen. Orkestern har en bred klassisk repertoar, men även en stark förankring i nutida repertoar med beställningsverk av samtida tonsättare. MSO arbetar även med crossover-projekt, gör familjekonserter och har en nära relation med kulturskolorna i Malmö och Malmö Musikhögskola. MSOs inspelningar har fått en lång rad internationella utmärkelser med första pris i tävlingar som Cannes Classical Award. De internationella turnéerna har varit framgångsrika under 2000-talet, och har, tillsammans med Malmö Lives konsertsal, satt Malmö SymfoniOrkester på musikkartan.

Ann-Kersti Goa spelar cello i orkestern sedan mitten av 90-talet, då hon även började sitt fackliga engagemang. Vi slår oss ner i en orange soffgrupp i ett av alla repetitionsrum på Malmö Live, som Ann-Kersti varit med och utformat.

– När det nya konserthuset byggdes fick vi i orkestern komma med synpunkter. Mitt fackliga engagemang började jag faktiskt med innan jag hade fast anställning då jag blev tillfrågad om jag ville sitta i frilansstyrelsen. Sedan fick jag fast tjänst och har sedan dess engagerat mig i roller som sekreterare, kassör och ordförande i fem år. Nu är Lukasz Jamer, alternerande stämledare för kontrabas, ordförande. Många chefer har hunnit passera under min tid.

Hur är kontakten mellan musiker och ledningen?

– Den är mycket bättre nu än när jag var ordförande. Ledningen då utnyttjade avtalet ända ut i kanterna och försökte alltid pressa all arbetstid så mycket de kunde.

I år firar orkestern 100 år, hur har det uppmärksammats?

– Vi spelade på Malmöfestivalen nyligen, konserten hette MSO 100 år, och i övrigt uppmärksammas det hela året med vår repertoar och att det nämns i olika sammanhang.

Vad betyder orkestern för Malmö som stad?

– Vi är ganska välkända i stan med många abonnenter. Det är en självklarhet att vi spelar på gratiskonserter som Malmöfestivalen och Malmö Sommarscen. Två tillfällen där vi når en bredare publik än här på Malmö Live, vilket är underbart att se.

Vad kan vi vänta oss av kvällens konsert?

– Ikväll kan man nog se fram emot en väl utförd konsert hoppas jag. Martyn Brabbins är väldigt erfaren och lätt att följa, man känner sig trygg med honom. Han kommer närmast från English National Opera där han hoppade av på grund av att finansieringen och politiken var kulturfientlig. Han kommer säkert prata med politikerna här för han är så vältalig och vettig. 

Våra orkestrar behöver verkligen kämpa för sin överlevnad idag. Om du jämför med alla åren som du varit med, vilka skillnader kan du se?

– Vi har många vakanser nu och kämpar för att få tillbaka tjänsterna. Genom åren har det gått upp och ner. Det har hotats med att tjänster ska dras in men sedan har det inte blivit av. Ibland har det varit jättetajt med pengar och sedan har kranarna skruvats på igen. Det har varit liknande diskussioner genom åren, och man landar aldrig i något egentligen. Sedan har det skett förbättringar på andra områden, exempelvis att det är fler kvinnor i orkestern nu än tidigare.

Flera av musikerna i Malmö SymfoniOrkester kommer från andra länder. En del har studerat på Malmö Musikhögskola, som ligger precis i närheten. En av dem är Symfmedlemmen Ana Caballero Argente, som spelar trumpet i orkestern.

– Jag kommer från en liten stad i Valencia, Spanien, och flyttade hit till Malmö på grund av mina masterstudier. Sedan provspelade jag till orkestern och kom in för två år sedan. Nivån på musikerna är väldigt hög och kollegorna är trevliga. Det är en vänlig stämning.

Hur kommer det sig att du började spela just trumpet?

– Båda mina föräldrar är musiker. Min mamma spelar flöjt och gav lektioner hemma när jag var liten. När jag var fem år följde jag med på en konsert när de spelade med sin blåsorkester. Efter det ville jag också börja spela. Min mamma sa, ”låt oss se vilket instrument som behövs mest just nu i orkestern”. Valet blev då trumpet och jag började ta lektioner.

Utöver Ana är det tre musiker som spelar trumpet i orkestern, varav en är Sveriges stjärntrumpetare Håkan Hardenberger, som utsågs till MSO’s hedersartist år 2019. Ana förklarar att det är en process att bli antagen och få fast tjänst.

– Det var tufft att göra provspelningar parallellt med mina masterstudier på Musikhögskolan. Men jag gick vidare och efter en provspelsperiod fick jag slutligen fast anställning.

Planerar du att stanna i Malmö?

– Jag trivs jättebra och lär mig mycket, så det är planen för tillfället. Kontakten med dirigent och ledning är också bra.

Det känns som att man blir lyssnad på och kan dela sina åsikter och förslag – både vad gäller arbetsmiljö och repertoar.

Om någon timme är det säsongsöppning på Malmö Live. Ana förklarar att hon alltid brukar bli lite nervös, men att hon ser fram emot att spela med sydkoreanska stjärnsolisten Bomsori Kim och nya chefsdirigenten Martyn Brabbins.

 – Han verkar jättebra, stark personlighet men samtidigt snäll. Han var här några veckor förra året och jag fick ett bra intryck då. Jag tror det kommer bli bra för orkestern.

Gunnar Jedvik är skyddsombud och spelar viola (alternerande stämledare) i orkestern.

– Jag upplever att våra chefer tar arbetsmiljön på stort allvar. Men den svåra frågan med arbetsmiljö är alltid ljudvolymen, vilket är svårt för en chef att bara ändra på. Det går inte att enbart skydda sig, det måste vara ett fungerande konstnärligt arbete också.

Hur går det till, vill du berätta om er ljudpolicy?

– Dels använder vi ljudskärmar, dels hörselskydd, men det är inte alltid helt enkelt då finliret ska fungera också. Sedan försöker vi hålla ett säkerhetsavstånd så att man inte sitter för nära varandra. I pauser och innan repetitioner har vi som policy att inte utsätta varandra för ljud i onödan. Även att inte spela med fullt tryck under repetitioner. Det är viktigt att informera dirigenten att inte ta partier som är väldigt starka flera gånger efter varandra. Många dirigenter är hyfsat medvetna om det här.

Har du hunnit prata arbetsmiljöfrågor med er nya dirigent än?

– Inte än, men jag har fått bra intryck av honom. Jag har jobbat här i 17 år och den största skillnaden arbetsmiljömässigt från när jag började är att vi nu har en chefsdirigent och en första hedersgästdirigent. Båda är personer som behandlar alla medarbetare, både på och utanför podiet, respektfullt, och så har det inte alltid varit. Jag tror inte att vi kommer anställa en chefsdirigent mer som inte har den samsynen. 

Gunnar menar att alla är mer observanta efter #Metoo.

– Det finns en högre medvetenhet kring sexuella trakasserier, eller om någon far illa. Vi är varandras arbetsmiljö, det är viktigt hur vi behandlar varandra och vad vi utsätter varandra för. Från Symf är vi två skyddsombud så att vi kan turas om när den ena inte är här.

Säsongen öppnar i ett välfyllt Malmö Live. ”Är det första gången du är här?” frågar min stolsgranne som fått abonnemang i trettioårspresent och applåderar entusiastiskt. Från balkongen tar orkestern med oss på en säregen symfonisk resa. Brabbins skojar med publiken. Bomsori Kim imponerar med Korngolds violinkonsert. Min andra stolsgranne torkar tårar, jag nickar i samförstånd. Efteråt bjuder Ann-Kersti Goa in till orkesterns AW i personalsalen. Birgit Hansson, politiska styrelsens ordförande, håller tal: ”vi ska vara stola över vår symfoniorkester i Malmö”, och vi andra kan bara instämma.

      Johanna Piroth