Musikexpedition: Svalbard

 

Arctic Chamber Music Festival på Svalbard i Norge har under de senaste åren utvecklats till en unik mötesplats för musik i Arktis. Det är världens nordligaste kammarmusikfestival som arrangeras av Arktisk Filharmoni tillsammans med Svalbard Adventures. Festivalen har i år tagit ytterligare ett steg framåt genom ett nytt partnerskap med kulturcentret Voksenåsen – Norges nationalgåva till Sverige som tack för hjälpen under andra världskriget. Arctic Chamber Music Festival (ACMF) arrangeras under fyra dagar i februari och i år deltog Symfoni genom en press- och kulturdelegation. Delegationen, bestående av ett fåtal utvalda kulturjournalister, däribland Åsa Linderborg och Per Sinding-Larsen, skickades av Norges ambassad i Sverige tillsammans med deras kulturråd Nina Piroth, för att bevaka ett nordiskt kultursamarbete i en arktisk miljö och att belysa Svalbard som prioriterat område i nordområdesarbetet. Under festivalen spelade bland annat den svensk-norska grammisnominerade soloviolinisten Johan Dalene samt unga svensk-brittiska stjärnskottet Maya Broman, som Symfoni träffade på Kulturhuset i Longyearbyen. Det blev även samtal med Trud Berg från Arktisk Filharmoni samt Peter Herresthal och Anna Florén från Voksenåsen Kulturcenter.

 

Polarnatten har precis övergått i blåljusets tid då solens strålar för första gången på månader når de höga bergstopparna och färgar himlen aprikosrosa. Vi befinner oss över ön Spetsbergen och ska snart landa i Longyearbyen för att besöka ACMF, där musiker från Arktisk Filharmoni, Voksenåsen Music Academies och inbjudna gästartister spelar. Årets festival har temat Transitions och utspelar sig på olika kulturhistoriska platser i byn som Kulturhuset, Taubanesentralen – en gammal gruvlinebanecentral, Arctica Svalbard, Gruvelagret, Svalbard kyrka och i Gruve 3 – en nedlagd gruva en bit från byn.

Det är nionde året som festivalen arrangeras och andra året för Trud Berg, direktör för Arktisk Filharmoni och vice styrelseordförande för festivalen. 

– Det finns en ganska stor norsk bosättning här, och enligt Svalbardpolitiken ska de ha tillgång till kultur av hög kvalitet. Samtidigt är det fantastiskt att även turister och andra som arbetar här kan upptäcka musik på hög nivå i Arktis. En speciell sak med festivalen är att vi ofta spelar på oväntade platser. På så sätt tar vi musiken till miljöer som har stor historisk betydelse för Svalbard.

Arktisk Filharmoni består av 44 fast anställda musiker och är en resande orkester som arbetar över hela Nordnorge. Musikerna bor främst i Tromsø och Bodø, där orkestern har sina huvudarenor.

– Nordnorge, norra Sverige och norra Finland bildar ett naturligt kulturområde. Allt som ligger norr om polcirkeln känns på sätt och vis som vårt gemensamma område. Som världens nordligaste symfoniorkester är vårt uppdrag att ge människor i Nordnorge tillgång till kultur av hög kvalitet. Svalbard är en del av vårt närområde, och därför känns det helt naturligt att vara här.

ACMF handlar i grunden om att skapa en kulturell mötesplats i Arktis. Trud Berg berättar att festivalen har förändrats mycket sedan starten 2018.

– I början var festivalen mer direkt kopplad till Arktisk Filharmoni. Med tiden har den utvecklats till en mer självständig festival, och i år är vi väldigt glada över att Voksenåsen har gått in som partner och kommer bidra ännu mer i den konstnärliga och organisatoriska utvecklingen av festivalen.

Anna Florén, programdirektör på Voksenåsen Kulturcenter och styrelseordförande för ACMF, berättar om partnerskapet.

– Det är en fantastisk plats att arbeta på, och efter fem år ville vi gärna få större inflytande att utforma festivalen. Samtidigt sökte Arktisk Filharmoni en konstnärlig partner. De bidrar med sin orkester, vi med Nordens mest lovande unga klassiska talanger. Därtill har vi en lokal aktör, Svalbard Adventures, som driver hotell, restauranger och gör olika turer.

I och med det geopolitiska läget i nordområdena menar Anna Florén att det är centralt för alla partners att sätta fokus på frågor om kulturens roll i beredskap, men även att festivalen är lokalt förankrad på Svalbard.

– För oss är det viktigt att festivalen är önskad härifrån, både på politisk nivå och av folk som bor här. Nu har vi också en lokalanställd producent och festivalchef, Tine Westby, som blir kul att följa.

Voksenåsen Kulturcenter ligger på Holmenkollen i Oslo men ägs av svenska staten genom kulturdepartementet och arbetar brett inom kultur och kring svensk-norskt samarbete. De har bland annat en sommarakademi och mentorsprogram inom klassisk musik för unga talanger genom Voksenåsen Music Academies.

– Vi hjälper unga talanger att ta nästa steg i sin karriär genom att vi till exempel ger dem möjlighet att spela på festivaler och konserter runt om i Norden. På det sättet hade vi varit på Svalbard tidigare, förklarar Anna Florén.

Peter Herresthal är konstnärlig ledare för Voksenåsens sommarakademi och mentorprogrammen för unga nordiska talanger. Han är även violinist, professor på musikhögskolan i Oslo samt gästprofessor på musikhögskolan i Stockholm och London. Därutöver är han med i stiftelsen Anders Sveaas’ Almennyttige Fond, som bland annat lånar ut instrument till musiker, däribland soloviolinisten Johan Dalene.

– Tillsammans med programchefen i Arktisk Filharmoni sätter jag ihop programmet för festivalen. I år spelar Saphir Quartet flera konserter. De är väldigt unga och redan mycket uppskattade. Saphir Quartet är ett bra exempel på ett system som fungerar: de började spela i lågstadiet, fortsatte i musikskola, på musikgymnasium och vidare till musikhögskola.

I sommar firar Voksenåsens sommarakademi 30-årsjubileum. En av de musiker som deltagit i Voksenåsens sommarakademi är Johan Dalene, något som blev starten på hans internationella karriär efter att ha vunnit tävlingar arrangerade genom programmet.

– Därför har vi nu bjudit in honom hit och även till vårt 30-årsjubileum. Mentorer som inte är så mycket äldre än deltagarna kan vara särskilt inspirerande och visa vägen. Jag har själv tillbringat mycket tid här på Svalbard, bland annat som solist med orkestern. Nu har jag i stort sett pensionerat mig som solist och vill i stället använda mina tidigare plattformar för att ge möjligheter till nästa generation, berättar Peter.

Om man jämför Sverige och Norge finns det både likheter och skillnader i utbildningssystemen, menar Peter.

– Sverige har ett mycket starkt socialt skyddsnät och goda möjligheter till vidareutbildning. Samtidigt har Norge ofta fler resurser för individuell undervisning, särskilt inom musikutbildningen. Individuell undervisning är avgörande när man utvecklar teknik hos unga musiker. Varje elev är unik och behöver skräddarsydd vägledning.

Longyearbyen är världens nordligaste civilisation, omgiven av höga bergstoppar och vita vidder. Här kan ingen födas och ingen bli begravd. Gravida behöver flyga till fastlandet veckor innan förlossningen och på grund av permafrosten kan ingen begravas på ön. Det bor ungefär lika många människor, cirka 3000 personer, som isbjörnar på hela Svalbard. Majoriteten av lokalbefolkningen bor i Longyearbyen, men även i den internationella forskningsbyn Ny-Ålesund och i den ryska gruvbosättningen Barentsburg. Ett fåtal personer bor även i den nedlagda gryvbyn Pyramiden, som numera fungerar som turistattraktion.

När delegationen anländer till hotellet har det hunnit bli skymning. Det blir ett snabbt ombyte för att sedan gå på middag med festivalarrangörerna. Tine Westby, nyanställd festivalchef och lokalbo, som bott i Longyearbyen sedan hon var 14 år, berättar om när en isbjörn en gång gick längs med huvudgatan precis utanför. När vi går tillbaka till hotellet tittar vi noga omkring oss i mörkret. Vad gör vi egentligen om en isbjörn dyker upp? Det neongröna norrskenet över oss stjäl vår uppmärksamhet. Som tur är möter vi ingen björn.

Dagen efter upptäcker vi byn på egen hand, -23 säger termometern med en köldeffekt på -33. Det känns i fingrarna. Ändå har det varit varmare i Arktisk än vanligt de senaste åren. Här märks klimatförändringarna mer än någon annanstans på jorden med en uppvärmning som går mer än fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet, vilket skapar en dramatisk avsmältning av både glaciärer och havsisar i Arktis. På eftermiddagen får vi en guidad visning på Svalbard Museum där vi får veta mer om klimat, natur och djurliv på Svalbard. Det visar sig att guiden, som även är direktör på museet, har varit med på författaren Bea Uusmas senaste expedition till Vitön. På kvällen är det öppningskonsert, ”Spring Songs”, på Kulturhuset med Arktisk Filharmoni, sångsolisten Tora Augestad och orkesterledare Christian Eggen.

Johan Dalene, världsstjärnan från Norrköping, har nu anlänt till Svalbard. Han är inbjuden som mentor för de unga musikerna från Voksenåsen Music Academies.

– Det är första gången jag är här på Svalbard. Det blev en tidig morgon då jag gick upp vid fyra men när man väl kom hit blev det starka intryck av alla berg, klimatet och en mysig by att vara i också. Det ska bli kul att spela här, vi är bara lite rädda för att det är så torrt i luften vilket inte är bra för instrumenten, men det går säkert bra, säger Johan.

Johan Dalene förklarar att man får ha luftfuktare i fiollådan så det inte uppstår sprickor i träet. Han lånar nämligen en Stradivarius från 1725 från Anders Sveaas’ Almennyttige Fond.

– Det är fantastiskt att fonden finns och generöst att de lånar ut instrument. Det är omöjligt för musiker idag att köpa instrument själva då värdena har stigit så pass mycket senaste åren, det har blivit ett investeringsobjekt.

Johan Dalene är uppvuxen i en musikalisk familj, båda hans föräldrar är musiker och hans pappa spelar i Norrköpings symfoniorkester, som Johan känner sig väldigt hemma i och som han själv spelat med många gånger. Hans pappa är norsk och mamma svensk men Johan är uppvuxen i Sverige.

– Jag har alltid haft närhet till Norge då vi hälsat på släkten här några gånger om året. Jag känner mig även som en del av det norska musiklivet eftersom jag har tagit mycket lektioner här och varit med i fantastiska norska program för unga utövare.

För tio år sedan deltog han själv i Voksenåsens sommarakademi och kommer nu även själv undervisa där som lärare.

– Det är ett fantastiskt ställe. Jag har även många vänner som är med i norska musiklivet och som spelar där. Sedan känner jag Peter Herresthal sedan många år tillbaka eftersom jag spelat för honom när jag var yngre.

Nu lever Johan Dalene sin dröm och åker runt och spelar som solist världen över. Han medger att det ibland kan bli lite ensamt om man är borta under längre perioder, men får även se många nya platser som exempelvis Svalbard.

– Jag ser fram emot att spela i Gruve 3, det verkar vara en cool plats. Men jag har som motto att alltid försöka göra mitt yttersta och verkligen njuta av alla konserter, oavsett vilken den är. Sedan är det klart att vissa utmärker sig som till exempel när jag spelade på BBC Proms för några år sedan, vilket var en väldigt häftig upplevelse.

Dagen efter får vi se något helt annat då vi besöker ett av världens mest avancerade isbrytande polarforskningsfartyg, Kronprins Haakon. Vi pratar med besättningen och får en rundtur i fartyget. Kaptenen berättar om kulturlivet ombord och förklarar att de ibland tar med konstnärer och musiker för olika konstprojekt på sina expeditioner. Elmaskinisten Bjarte visar oss en film på en stor isbjörn som vandrar mellan isflaken, som han filmat. Han berättar även om när de besökte Nordpolen och om den totala tystnaden han upplevde där. Nästa år åker de på expedition till Sydpolen/Antarktis, och vi skojar om att få följa med. 

På eftermiddagen går vi på konserten ”Violin Stories” på konstcentret Artica Svalbard. Johan Dalene och Maya Broman spelar som stråk-duo för första gången tillsammans. Uppträder gör även Saphir Quartet, talangfulla och samspelta musiker från Norge som spelat tillsammans sedan barnsben.

På kvällen är det pressmingel på Kulturhuset innan kvällens konsert ”Bridging Generations” med Johan Dalene, den unga pianisten Sebastian Egebakken Svenøy och Arktisk Filharmoni. Förutom den svenska delegationen är även tre tyska journalister med under minglet, tillsammans med Sveriges ambassadör i Norge, Mikael Eriksson, som även han besöker Svalbard för första gången.

I foajén väntar violinisten Maya Broman, från Voksenåsen Music Academies.

– Det var väldigt roligt att spela konserten tidigare idag med Johan Dalene. Jag har beundrat honom länge, så det var en speciell upplevelse. Kvartetten jag spelade med, Saphir Quartet, är en grupp som jag jobbar med i programmet.

Det är även första gången som Maya Broman är på Svalbard, innan var hon lite orolig då många hon känner skrämt upp henne för att möta isbjörn.

– Det känns spännande att vara här. Det verkar vara mycket kultur i byn och väldigt internationellt. Idag gick vi ner till vattnet när solen höll på att gå ner. Det var otroligt vackert men väldigt kallt.

Maya Broman började som Suzuki-elev när hon var fem år gammal. Hennes mamma spelar också violin och hennes pappa, som kommer från England, är pianist. Maya Broman har gått på Lilla Akademien och på gymnasium i London.

– Att ha bott och spelat i England har öppnat många dörrar för mig. Jag var också med i en tävling som gav mig fler möjligheter. Jag tycker mycket om musikkulturen i England, det är en otrolig plats för kammarmusik och mycket som sker hela tiden.

Nu deltar Maya Broman i Voksenåsens program för unga talanger och har genom det blivit inbjuden till festivalen.

– Det är ett otroligt program där några få unga musiker från Norden blir utvalda. Vi får olika uppdrag, spela konserter och arbeta med en fantastisk producent. Vi får också coaching, till exempel om scenframträdande och hur man kan få management. Det gör verkligen stor skillnad för vår utveckling som musiker. Jag har fått möjlighet att spela mer runt om i Norden på olika festivaler.

Det finns många minnesvärda konserter som Maya spelat. Till exempel spelade hon nyligen på en festival i Wales i en 1600-tals herrgård där alla musiker bodde tillsammans.

– Det blev en väldigt speciell och intim upplevelse. En annan scen jag verkligen gillar är Wigmore Hall där jag har spelat tidigare, en helt fantastisk konsertsal med otrolig akustik. Min stora idol är Janine Jansen, och det skulle vara en dröm att få spela med henne någon gång.

Maya Broman berättar att hon fortfarande kan bli nervös inför konserter.

– Ibland är jag ganska mycket i mitt eget huvud när jag spelar. Men jag är stolt över de gånger jag ändå lyckas njuta av att stå på scen. Det är fantastiskt att få vara här och spela tillsammans med den här gruppen människor.

Dag 3 är hela press- och kulturdelegationen inbjudna på skotertur som anordnas av Svalbard Adventures. Vi får en säkerhetsgenomgång och får låna varma overaller. Sedan förväntas vi köra varsin skoter själva tillsammans med guider som bär vapen, ifall möte med isbjörn plötsligt skulle ske. Faran lurar hela tiden i isbjörnens land, men skjuta får man endast i nödsituation. Som tur är ser vi bara polarrenar mellan bergstopparna.

Efter skoterturen vandrar vi upp till Taubanesentralen – en gammal gruvlinbanecentral där två slagverkare från Arktisk Filharmoni spelar en perkussionkonsert, ”Reimagining the Taubanesentralen”. Förutom sina traditionella slagverk använder de även industrimiljön och spelar på bland annat järnbalkar och metallföremål. Den påpälsade publiken i den kalla lokalen applåderar med vantarna på.

På kvällen åker vi ut från byn till Gruve 3, en nedlagd kolgruva som numera används för konserter. Vi får höra ”Between light and darkness” med pianisten Yegor Shevtsov från Arktisk Filharmoni, Tora Augestad, Johan Dalene, Maya Broman och Saphir Quartet. Därefter en sen middag följt av ett DJ-set med duon LOKATT på Svalbar.

Sista morgonen tar vi oss till hamnen igen, denna gång till Svalbad. Dimman ligger tät över Adventfjorden och solen lyser på topparna på andra sidan när vi doppar oss i Norra ishavet. ”Akta dig för valrossen” står det på en skylt vilket får oss att spana runt efter både valross och simmande isbjörn.

Från bastun fortsätter vi till Svalbard kyrka där konserten ”Reflections at dawn” äger rum. Publiken bjuds på kyrkkaffe och kaka. Blicken vandrar till de målade fönstren med kulörta glas, utanför konturerna av bergen. Är det kanske Opera-

fjellet där en av Norges värsta flygolyckor skedde 1996 då 141 personer omkom? Med på planet fanns ryska gruvarbetare och deras familjer, på väg tillbaka hem efter sommarledighet, till den numera ödelagda gruvbyn, Pyramiden.

Efter konserten i kyrkan blir delegationen erbjudna att besöka den sista kolgruvan i Longyearbyen, Gruve 7, som efter 50 års drift håller på att stängas ner. Vi missar tyvärr konserten ”The Transformed Piano” med Yegor Shevtsov i Kulturhuset, men får i stället träffa gruvarbetare och åka in i den mörka gruvan. När vi kliver ut från bilen är ljudet dämpat och den råa gruvkylan slår emot oss. Sotiga av kolet beger vi oss sedan till hotellet för att ladda om inför festivalens sista konsert ”Rediscovering History” på restaurang Gruvelagret. Där serveras en god middag till tonerna från bland annat Wood Works med musiker från Voksenåsen Music Academies.

Innan vi alla; arrangörer, delegation, ambassadanställda och musiker, ska flyga hem från Svalbard får jag till ett summerande samtal med Trud Berg från Arktisk Filharmoni på flygplatsen.

– Konserten i Taubanesentralen var särskilt stark. Den platsen var en gång en central punkt i gruvarbetarnas vardag, där allt kol passerade innan det skeppades vidare. Det var ett hårt och krävande arbete. Att nu fylla rummet med musik igen kändes som ett sätt att återknyta till platsens historia.

Under konserten spelade musikerna ett verk som handlade om organisering och kollektivt arbete.

– Det gav ytterligare en dimension till upplevelsen. För mig skapade det en stark koppling mellan platsens historia och musiken. Vi är också mycket glada över samarbetet med Voksenåsen. De har fantastiska solister från sin akademi, och tillsammans med vår orkester, Arktisk Filharmoni, kan de få en större musikalisk plattform. Årets festival har haft många höjdpunkter. Det är just kombinationen av lagarbete, solistinsatser och olika musikaliska uttryck som gör festivalen levande.

Nästa års festival är redan under planering, och den som inte besökt Svalbard, men önskar göra det, bör boka in ett besök i februari när Arctic Chamber Music Festival äger rum igen. Eller se till att bli bokad som gästartist.

So long Longyearbyen, tack för oförglömliga dagar!                                      

 

                                                                                                                                                               Johanna Piroth