Frilanskrönika

Historiskt höga höjningar av minimitariffen

Det är ofrånkomligt att somliga ämnen återkommer här i frilanskrönikorna. Det var inte så länge sedan jag skrev om Svenska kyrkans löner, men eftersom det är en så stor arbetsgivare finns det anledning att än en gång ta upp frågan.

 

Inflationen har under de senaste åren drivit upp pris på mat, hyra, kollektivtrafik, drivmedel och praktiskt taget alla våra omkostnader. Den lönerevision som drivits igenom på våra musikinstitutioner, och som varit historiskt hög, täcker ändå inte våra nya, högre, omkostnader. 

 

I samband med höjningarna så räknar vi i Symf frilans upp  våra rekommenderade minimitariffer. Så har vi gjort praktiskt taget sedan Symf bildades. Som de flesta av er vet är minimitarifferna till för de arbetsplatser som inte omfattas av kollektivavtalet. På institutionerna beräknas en frilansares lön på en procentsats av en fastanställds. Det är därför man på somliga institutioner kan få en frilanslön som ligger under minimitariffen.

 

Den senaste höjningen av frilanstariffen och den höjning som väntar är de två största höjningar Symf gjort. Alltså är det viktigt för er att redan nu ha koll på att vi efter 2024 års justering (som sker i april) kommer att ha 2 296 kr som rekommenderad tuttilön per dag (6 timmar). Vilket motsvarar ca 3 000 kr ”på faktura” enligt etablerad praxis. En praxis som det finns anledning att ifrågasätta.

 

Planeringen av allhelgonatidens, adventstidens och julens konserter i kyrkan är redan igång. Det är svårt för varje enskild musiker att höja sin egen ersättning om man blir tillfrågad att medverka i orkestern. Mycket av ansvaret faller på de som ”ringer in” orkestern att förhandla lön. Många har en personlig relation med kyrkomusikern i fråga och gör man dessutom jobbet som ett extraknäck är det lätt att välja att ha överseende med en lägre lön. 

 

Anledningarna till att kyrkorna inte tycker sig kunna betala ut högre löner är många. Dyra renoveringar, svikande medlemsantal, höga uppvärmningskostnader, oförstående kyrkoråd, osv. Svaret på sådana argument måste då alltid bli: spela på mindre besättning/välj ett mindre verk/ha färre rep eller färre solister. Men lönerna måste upp!

 

Men visst kan man också peka på många goda exempel. I lite större städer med stora församlingar, eller på platser där det kanske inte redan finns så många musiker, är det ofta rätt lätt att få skäligt betalt. Men låt oss även där göra en ansträngning för att få till små höjningar av ersättningarna. Det är inte förbjudet att tjäna lite mer än minimitariffen.

 

Till sist vill jag påminna om att det i mars är dags för årsmöte för Avdelning 14 (frilans). Sedan två år tillbaka hålls mötet i hybridform, vilket gör det enkelt att delta via länk, var man än befinner sig i landet. Det här har gjort att fler medlemmar närvarat vid årsmötet. Vi brukar också ha en allmän frågestund efteråt, så passa på att lufta era funderingar. Självklart går det också bra att närvara fysiskt vid mötet, som kommer att äga rum på på Symfs kansli på Alströmergatan i Stockholm.

Nils Carlsson
ordförande avd 14, Frilans