Ulrika Murray

I januari 2012 hörde jag Ulrika Murray för första gången. Det var på ett jazzcafé i centrala Stockholm. Det var fullsmockat och surrigt. Ulrikas musik är känslig och kraftfull. Hennes sång är ibland mjuk och spröd, ibland precis tvärtom. Kompromisslös och överväldigande så att mätarna slår i taket. Jag minns att jag gick hem den kvällen med glada och lätta steg. I september i år ser jag av en slump hennes namn i Symfs medlemsregister. Vad kul! Symf har en jazzsångerska som medlem. Det ska vi så klart skriva om. Jag får tag i Ulrika Murray och vi ses för att prata.

 

I Ulrikas barndomshem stod ett piano. Det var ett Bechstein från 1800-talet med en mäktig klang. Hon gillade att improvisera fram musik på de gamla tangenterna. Med sin mamma sjöng hon vid köksbordet och i bilen på resor. Ordlöst lekte de fram musik. Det blev ett sätt att prata med varandra, ett eget språk. På mammans sida var släkten musikalisk. På pappans sida kom släkten från Skottland. Ulrika berättar att Murray är en självmedveten släkt, en klan vars svenska gren ordnar släktträffar vart tredje år och en del av männen klär sig i kilt vid dessa högtidliga tillfällen. Pappan hade en kraftfull röst. Det har Ulrika också.

 

 

Under uppväxten gick Ulrika på teaterskola en gång i veckan. Det föll sig naturligt. Hennes mamma var teaterkonsulent och var den som drog igång teaterlinjen på Södra Latin i Stockholm. Men det blev inte teatern som fångade Ulrika, utan musiken. En viktig händelse bidrog till det. När hon gick första året på gymnasiet sjöng hon på ett spex.

– En kille blev helt såld på min röst. Jag kunde göra någon glad med att sjunga!

 

 

Ulrika satsade mer på musiken och började sjunga i ett coverband. Pianot och musiken blev alltmer viktiga i hennes liv. Hennes röst utvecklades och blev mer och mer kraftfull.

– Jag fick en stor röst. Folk jämförde mig med Bessie Smith och Freddie Mercury. Någon sa att han aldrig hade hört en tjej med så stark röst.

 

Bland Ulrikas förebilder fanns bland annat den norska jazzsångerskan Radka Toneff. Hennes platta med Steve Dobrogosz var en klar favorit.

– Musiken är så innerlig och så känslig. Så ville jag också sjunga!

 

Ulrika Murray kom in på Skurups folkhögskola, på musiklinjen för jazzmusiker. Där gick samtidigt många andra geniala musiker som till exempel pianisten Jacob Karlzon och gitarristen Krister Jonsson. Där på den skånska slätten fanns inte så mycket annat att göra än att musicera.

– Det var ju bara åkrar runt omkring.

 

Efter Skurup blev det Individuella musiklinjen på Musikhögskolan i Göteborg. Hon var ensam stockholmare bland alla göteborgare och det var inte så lätt att hitta in i gemenskapen till en början. Dessutom var undervisningen långt ifrån intensiv.

– Den kallades för individuella fikalinjen. Det var en briljant föreläsning eller lektion varannan vecka. I övrigt hände inte så mycket.

Ulrika hade gjort egna låtar tidigare men nu började hon skriva mer seriöst. Naturen runt Göteborg blev hennes inspirationskälla. Slottsskogen och öarna i skärgården bildade bakgrund till hennes musik.

– Det var en mäktig känsla att göra låtar till ett helt album. Det var som om det inte var jag som skrev. Det bara kom. Den gåvan har följt med sedan dess och jag är otroligt tacksam för det.

 

Hennes repertoar av egen musik växte och tillsammans med några musiker repade hon in materialet och gjorde ett flertal konserter på trakten.

 

Inspelningen av debutskivan blev dock ingen hit och det förklarar kanske varför det varit så tyst på skivfronten sedan dess. Dagen innan inspelning hade Ulrika 39,5 graders feber och en hosta som gick djupt ner i lungorna. Hennes mentor sedan flera år, och tillika medproducent, drev ändå igenom skivinspelningen.  En av låtarna på skivan spelades in när hon blivit frisk igen. Det var låten Spring som många har fäst sig vid. 

 

Idén om att ha ett band växte fram. Man ska ha ett band! Ulrika samlade några av sina favoritmusiker och turnerade runt landet i flera omgångar. 

 

Nu laddar Ulrika för att släppa ett par nya skivor till världen. Den ena är så gott som färdig att ges ut. Den andra är klar att spela in. För att få arbetsro till detta skulle hon vilja säga något.

 

– Jag har haft ett pådrag av nättroll och hackare efter mig som inte är av denna världen. Nu behöver jag trygghet och gemenskap - IRL, i verkligheten. På andra fronter skulle jag behöva vara ifred ett tag! Och hoppas på respekt för det.

 

Vid sidan om sin musik har Ulrika jobbat med andra saker. Äldrevård och barnomsorg framförallt. Ett par år lekte hon barpianist, och kom undan med den äran. På Birka Paradise i första hand, jämte ett gäng hotell runtom i landet inklusive Cadierbaren på Grand Hotel. En lärorik parantes.

 

Många psalmer har också sjungits av Ulrika i hennes verksamhet som kantor och solist i kyrkor på Södermalm. 

Roligast är att gästa som sångerska i andra orkestrar och det är något Ulrika skulle vilja göra mer framöver.

 

 – Det vore härligt med finansiell support! Mecenater välkomnas varmt, och alla tips mottages tacksamt. Konstnärsnämnden har alltid varit snälla med mig. Det är dock en liten värld, och jag skulle gärna vilja vidga mina cirklar.

 

Till våren väntar nya konserter och inspelning av ny skiva. n

 

Jonas Nyberg

(Texten är en omarbetad version av den som
publicerades i tidngen Symfoni nr 4, 25/11 2018)