Västmanlandsmusikens underskott sparas in på musikernas tjänster

 

Västerås Sinfonietta får betala

Den 8:e oktober i år fick personalen i Västerås Konserthus ett e-postmeddelande från Västmanlandsmusikens direktör Dag Celsing. Som bilaga finns en utredning om Västmanlandsmusikens verksamhet som Celsing har gjort tillsammans med styrelseordförande Anders Teljebäck. Av material framgår att man vill lägga ner Västerås Sinfonietta. Det här slår ner som en bomb och de chockade musikerna förstår ingenting. Det var ju bara tre år sedan de fick sin tjänstgöring höjd med tio procentenheter.

 

Den utredning som ledningen presenterade innehöll tre alternativa scenarier. Det första innehöll besparingar och neddragningar inom Västmanlandsmusikens tre kärnverksamheter: länsmusiken, konserthuset och Sinfoniettan.

 

Det andra förslaget skissade på möjligheterna om samgående med länsmusikorganisationer i de angränsande länen och med möjliga sammanslagningar av orkestrar.

 

Det tredje förslaget framställdes som det enda rimliga. Det skulle innebära en nedläggning av Västerås Sinfonietta. Det skulle enligt utredningen frigöra pengar till länsmusikverksamheten och täcka det ekonomiska underskott som Västmanlandsmusiken dras med. För att inte Västeråsarna skulle bli utan orkestermusik skulle den verksamheten räddas av en konsertserie med gästspel av ”Sveriges bästa orkestrar”. I ett pressmeddelande samma dag gick man ut och förordade förslag tre.

 

Celsing och Teljebäck hade uppenbarligen totalt missbedömt Sinfoniettans status i såväl Västerås som i landet i övrigt. En mediastorm tog vid och upprörda västeråsare visade sitt missnöje med förslaget om att lägga ner deras orkester. Många av landets ledande musikprofiler skrev debattartiklar som kritiserade ledningen för Västmanlandsmusiken.

 

Kulturförvaltningen i Västerås stad tog kontakt med en erfaren utredare, Fredrik Österling, för att få en analys av utredningen. Det finns anledning att tro att politiker och tjänstemän i stadshuset inte var helt säkra på att de slutsatser som Celsing hade gjort till punkt och pricka överensstämde med verkligheten.  Och det finns verkligen skäl att ifrågasätta utredningens relevans. 

 

Celsing för där märkliga resonemang om vad länsmusik är i förhållande till orkesterverksamhet. Han hävdar att det finns ett överskott av orkestermusik och ett underskott av länsmusik i Sverige. Han hänvisar till att musikertjänster inom länsmusiken minskat från 540 tjänster år 1988 till dagens cirka 100. Under samma period ska orkestermusikernas antal ha ökat med 300 tjänster. Att det ena skulle ha skett på bekostnad av det andra är en slutsats som få normalbegåvade människor skulle vilja dra. Fredrik Österling skriver i sin analys av utredningen:

”En del av poängen med att minska antalet anställda i länsmusiken har varit att kunna effektivisera spridningen av färdigrepeterade frilansproduktioner.
På orkestersidan har ökningen av antalet musiker varit en del av det kvalitativa utvecklingsarbetet. Där har istället de fasta anställningarna i vilka musikerna får möjlighet att långsiktigt repetera och konsertera ihop varit en del av poängen.

Ökningen av antalet anställda på orkestersidan nationellt, låter sig alltså inte jämföras med en minskning av antalet anställda på länsmusiksidan.”

 

Man bör i detta sammanhang vara på det klara med att Dag Celsing var den som sade upp de enda fem länsmusiker som Västmanlandsmusiken hade anställda, Vestmanniaensemblen. Detta gjordes för att täcka upp det underskott som utredningen hävdar att Västerås Sinfoniettas verksamhet har dragits med enda sedan 1998.

 

Sinfoniettans ackumulerade underskott uppges alltså att ha hängt med – och till och med ökat – under 17 år och att underskottet har täckts upp av länsmusikmedel. Det är mycket märkligt. Österling konstaterar att han som utredningssekreterare för den statliga orkesterutredningen som publicerades år 2006 fick besked från dåvarande länsmusikchefen Lars Knutson att ”inte en krona gick från länsmusik till Sinfoniettan”.

 

För tre år sedan höjdes tjänstgöringsgraden för Sinfoniettans musiker från 50 procent till dagens 60 procent. När detta genomfördes sades från både styrelsens och ledningens håll att förändringen med råge var finansierad. Inte ett ljud om detta underskott som den 8:e oktober helt plötsligt var anledning nog till att lägga ner hela Sinfoniettans verksamhet.

 

Utredningen lämnar mycket i övrigt att önska. Den saknar bland annat en trovärdig ekonomisk redogörelse. Det går inte att se exakt vilka kostnadsställen som går med underskott. Ägarna i Västerås Stadshus har vid ett flertal tillfällen begärt att få ut en sådan redogörelse men Västmanlandsmusikens direktör har inte vid något tillfälle velat gå dem till mötes. Det stärker självfallet intrycket av att utredningen i mångt och mycket saknar både relevans och objektivitet.

 

I sin analys skriver Österling
”Då den dramatiskt mörka bilden av Länsmusikens verksamhetsmässiga och ekonomiska framtid målas med Sinfoniettan tärande på länsmusikpengarna som fond, understryks vikten av en tydlig redovisning på vilket sätt Sinfoniettan tärt på de till länsmusiken dedicerade medlen. En tydlig redovisning av detta saknas.”

Redan innan Österlings analys presenterades tog Västmanlandsmusikens styrelseordförande, Anders Teljebäck, uppenbarligen intryck av opinionen och av uppvaktningarna från Sinfoniettans Symfklubb. Den 20:e oktober meddelande han att Västerås Sinfonietta inte skulle läggas ner. Istället skulle man välja utredningens första förslag och göra besparingar i verksamheten. En sådan besparing skulle vara att musikerna återigen skulle gå ner till 50 procents tjänstgöringsgrad.

 

Inriktningen är nu att Västmanlandsmusikens ekonomiska underskott ska lösas genom att Sinfoniettans musiker betalar av med sänkta löner. Det finns självfallet sundare och mer kreativa sätt att lösa detta. Musikerna har under många år framfört förslag om att spela och verka mer ute i länet. Redan nu gör man klassrumsbesök i Västerås skolor och skulle med lätthet kunna göra samma sak utanför staden. Alla förslag har mötts med kalla handen. Man behöver inte vara konspiratorisk lagd för att förstå anledningen till detta. Om Sinfoniettan skulle vara en integrerad del av länsmusikverksamheten så skulle de vattentäta skotten mellan verksamheterna försvinna. Det skulle motverka Dag Celsings avsikt att på sikt göra sig av med orkesterverksamheten till förmån för länsmusikverksamheten. Den avsikten syns tydligt i Västmanlands läns kulturplan. Där har smugits in en skrivning om att det på sikt inte är ekonomiskt hållbart att bedriva orkesterverksamhet i länet. I kulturplanen saknas också mycket riktigt Sinfoniettan som en del av Västmanlandsmusikens angivna utvecklingsområden.

 

Man bör i sammanhanget komma ihåg att den länsmusikverksamhet som bedrivs i landet i allmänhet och i Västmanland i synnerhet inte är tvingande. Det ställs vissa krav från ägare och bidragsgivare utifrån önskat antal konserter samt utifrån aspekter som mångfald, samverkan med länets aktörer, konstnärlig förnyelse och andra ganska fritt beskrivna områden. Den exakta utformningen bestämmer organisationen själv över. Det betyder i realiteten att om ambitioner och ekonomi inte går ihop så får ambitionsnivån sänkas. 

 

Sunda organisationer håller samtal igång internt om den egna verksamhetens utformning och utveckling. Det sker inte i Västmanlandsmusiken idag. Utredningen med sina förslag är gjorda utan inblandning av de anställda förutom de i  ledningsgruppen. Inga riskanalyser är heller gjorda. Sinfoniettans Symf-avdelning har därför begärt tvisteförhandling för brott mot medbestämmandelagen. Unionens lokala fackklubb har gjort samma sak. Trots detta lanserade Direktör Celsing ett omarbetat utredningsmaterial i slutet på oktober. Även denna gång utan insyn från de lokala facken.

Symf tar nu in en arbetstagarkonsult för att gå igenom de påstådda underskotten och för att genomlysa hela situation utifrån ett professionellt revisoriskt perspektiv. Konsultens slutsatser kommer att presenteras under december månad. Till dess får inga inriktningsbeslut tas av ledningen.

 

Jonas Nyberg