Här kan du läsa ett par artiklar ur det här numret av Symfoni. Hela tidningen finns att läsa som pdf om du klickar här.
För ett år sedan spelade flöjtisten Erik Frieberg La Bohème i orkesterdiket på Kungliga Operan i Stockholm och insåg att det hade gått 44 år sedan han spelade den operan för första gången. Erik tyckte att det började bli dags att gå i pension och i januari 2016 gjorde han slag i saken. Även om hans flöjt inte hörs varken på Kungliga Operan eller på någon annan musikscen i landet längre så finns annat som påminner om honom. Hans humoristiska och ibland morbida teckningar är spridda och hänger i konsert- och operahus inte bara i Sverige utan även utomlands.
Solen strilar ner genom lövverket i Erik Friebergs trädgård i Stuvsta. Det är en varm sensommardag i augusti då han tar emot för en pratstund om musiken, karriären och tecknandet. Nu finns tid för familj och boulespel och han ser ut att trivas med sitt nya liv som pensionär. Han övar fortfarande på sin flöjt och det blir en del spelningar fortfarande, bland annat med S:t Matteus Symfoniorkester och vännen Sonny Jansson. Och så tecknar han förstås.
Tecknandet började dock ganska sent i livet för Erik. Det var i Paris, i början på 1990-talet, som han började teckna och vägen dit var långt ifrån rak.
– Jag gick på Framnäs Folkhögskola. Jag hade en bra lärare från Tjeckoslovakien med en speciell spelstil. De hade ett annorlunda sätt att spela där eller i varje fall så hade han det. Jag hade nog aldrig fått ett jobb om jag hade fortsatt hos honom.
Första stoppet utomlands blev dock Finland.
Han flyttade till Åbo för vidare flöjstudier men hans lärare där fick en tjänst i Lahti och Erik flyttade med honom dit. Han var då 22 år gammal och blev erbjuden en elevplats i Lahti Stadsorkester. Han jobbade full tid i orkestern men till halv lön. I stan fanns även Lahti operasällskap. Sångarna var halvprofessionella men det var Lahtiorkestern som var operakapell.
– Det var där jag spelade La Bohème för första gången med orkestern. Det var ganska tufft.
– Jag var i Finland i tre år. Först i Lahti och sedan fick jag anställning på Nationaloperan i Helsingfors. Efter ett år där så kände jag att jag längtade tillbaka hem. I Sverige hade jag inga jobbkontakter så jag sökte in på Musikhögskolan i Stockholm.
Det blev bara en termin i Stockholm.
– Sedan provspelade jag för Malmö Symfoniorkester. Det var en ganska tuff tjänstgöring för vi var ju både symfoniorkester, operaorkester och operettorkester. Då fanns inte Malmö Operaorkester ännu, utan vi spelade våra konserter och föreställningar på Malmö Stadsteater. Det var en fantastisk teater, på sin tid en av Europas största. Men akustiken var kanske inte så fantastisk. På den tiden kunde man repetera Brahms på dagen och sen spela Teaterbåten på kvällen. Då var Malmö en riktig Operett-stad.
Erik har sina rötter i Skåne. Han är född i Kristianstad men familjen flyttade till Malmö när han bara var ett år gammal. Nu var han alltså tillbaka igen men han blev inte så långvarig i stan. Efter bara ett år med Malmö Symfoniorkester sökte han tjänstledigt för att studera i Paris.
– Först sökte jag ledigt ett år och sedan ett till. När det var dags för det tredje årets ledighet brydde jag mig inte om att söka tjänstledigt en gång till utan jag sa upp mig. Jag var ju inte gift och hade inga barn så jag stannade kvar i Paris. När jag var klar där åkte jag till Stockholm och jobbade som frilansare i 8 år.
Erik Frieberg hade hunnit bli 40 år när han på nytt fick en fast anställning. Han provspelade till Kungliga Hovkapellet och fick tjänsten.
– Fördelen jag hade var att det var en flöjttjänst med huvudansvar för piccolaflöjt. Jag spelade redan då mycket piccolo. Många unga flöjtister som provspelar kniper ofta renodlade flöjttjänster men när det gäller piccolo är det ofta så att de med piccolorutin ligger bättre till.
Det blev 25 år i diket på Kungliga Operan. Och 44 år med operamusik.
– Det får väl räcka?
Men hur var det då med tecknandet?
– Jag är ju inte utbildad tecknare. Det började när jag bodde i Paris. Jag var där i tre år och jag tror att jag ringde hem en enda gång. Istället skrev jag vykort varje vecka och jag ritade dem själv. Det var så det började.
Och det fortsatte när Erik kom tillbaka till Stockholm. Han frilansade och hamnade bland annat på Oscarsteatern. Det finns nästan alltid blanka sidor i notmaterialet. Erik använde pauserna i musiken till att sitta och klura och göra skisser.
– Ibland tog jag de här skisserna och gjorde klart dem.
– Och Wagner! Ibland kan man få sitta mellan 30 och 40 minuter utan att ta en enda ton. Då kan man ju välja på att lösa korsord eller läsa en bok. Eller teckna. Även i Mozartoperor kan det finnas 10 minuter här och där då man inte spelar. Då kan man också teckna.
Erik berättar att nästan alla teckningar han har gjort har han sålt.
– Ibland är det folk som fyller år och beställer en teckning till sin 50-årsdag. Därför hänger mina teckningar lite runtikring. En del har funnits med som priser vid Hovkapellets lotterier. Jag har alltså inga original kvar.
Men han har allting inskannat och lagrat digitalt. Han funderar på att ge ut dem i bokform. Han har pratat med några bokförläggare men teckningarna är så himla nördiga och smala så ”vanligt” folk kanske inte fattar dem riktigt.
– Jag skrev till en bokförläggare i Göteborg och fick svaret att ”det här är nog ingenting för mig och dessutom tyckte jag inte att de var så roliga”.
Men han är inte så bekymrad över det och tror att någon förläggare kommer att nappa.
– Musiker som sitter och spelar i orkestrar gillar det här och många som har sagt till mig att jag borde publicera mina teckningar. Om jag inte hittar en förläggare så vill jag ge ut dem själv.
Samtalet med Erik böljar iväg och så småningom börjar bli dags att avsluta. Men först en boulematch på banan han anlagt framför garaget. Flöjtisten och tecknaren Erik Frieberg spelar boule på elitnivå och han tar tillfället i akt att visa det. Redaktören tröstar sig efteråt med att vi hade i alla fall tur med vädret.
Jonas Nyberg
