#wetoo

Svallvågorna efter #Metoo rullar fram över landet. Även bland våra medlemmar exploderade antalet vittnesmål några dagar efter skådespelaruppropet i #visjungerut med en omfattning som är ofattbar. Korister och solister över hela landet vittnar om en övergreppskultur som är så frånstötande att de ord som går att använda som kommentar inte passar sig i tryck. Vår reaktion i Symf på detta blev att presentera ett paket av förslag på praktiska åtgärder som kan införas omedelbart. (Förslagen hittar ni här i tidningen och på vår hemsida.) Åtgärderna kan användas inom hela scenkonstområdet. Det här kan inte vänta! Visst ska vi utreda omfattningen men i det här läget är det kosmetik. Det räcker med att en enda person blir utsatt för att det ska vara tillräckligt för att agera.

 

Är vår djupt rotade tradition med att ”gå och ta en öl” en bidragande orsak? Det kan vara trevligt att umgås över gränserna i en avslappnad miljö. På repetitioner och konserter pratar vi inte med varandra som på andra arbetsplatser. Vi spelar och sjunger.  Alkohol har dock en benägenhet att locka fram olika personligheter och maktstrukturen följer med oavsett i vilken situation man möts. Denna makt har också de kollegor i orkestrarna/körerna som sitter på avgörandet för vem man väljer som vikarie.

 

Hela kampanjen är tacksam kvällstidningsjournalistik och man tävlar om att hitta de grövsta fallen för de svartaste löpen. Men det får inte bli så att det är den nivån som sätter gränsen för vad som anses vara ett övergrepp. Enbart att oroa sig över att gå till arbetet på grund av rädsla för att den egna integriteten ska kränkas är oacceptabelt.  Eller oro för att få ett arbete att gå till. Självklart gäller detta både kvinnor och män, vilket inte är så tydligt i dagsläget. 

Men glöm inte att detta är i grunden en arbetsmiljöfråga och det är alltid högsta chefen som har yttersta ansvaret.

 

Så kan vi nu sammanfatta alla partiers budgetar. Förhoppningen om att vi i någon av skuggbudgetarna skulle hitta en ljusning för vår bransch grusades dock snabbt. I princip var det bara ett parti där jag kunde se en liten uppräkning av anslagen de kommande åren. Visserligen räknade oppositionen med bara hälften av regeringens budgetutrymme, 40 miljarder, så jag kan kanske förstå om pengarna inte räcker till allt. Eller?

 

I övrigt från den politiska världen finns nu en möjlig majoritet i riksdagen för att kunna göra förändringar i LAS. Symf har tillsammans med övriga förbund inom TCO gått ut i en artikel i DN om faran med att lagstifta bort arbetsmarknadens parters möjlighet att avtala om LAS-reglerna. En intervenering av riksdagen i våra kollektivavtal skulle medföra stora konsekvenser och med all sannolikhet kräva stora omförhandlingar. Visserligen så är många av de förändringar som man vill lagstifta om redan verklighet i många avtal. Men i tider då det krävs snabba förändringar är det enklare om parterna på arbetsmarknaden själva hanterar det än om det för varje gång ska till en lagändring med allt vad det innebär. Å andra sidan är överenskommelse via kollektivavtal oberoende av politisk majoritet vilket borgar för en stabil situation över tid.

Inte helt oväntat är det Almega som går hårdast åt TCOs artikel.  Låt oss hoppas att det faktum att Svensk Scenkonst rekryterat medarbetare från Almega inte är ett dåligt tecken. 

 

Både arbetsgivare, anställda och fack, lokalt och centralt, måste arbeta mot det enda mål som vi har. Att vid varje tillfälle kunna ge vår publik en upplevelse att ta med sig hem. Det är hos publiken opinionen grundas för vår fortlevnad.

Men inte så sällan så får vi numera centralt hantera situationer där de förtroendevalda på lokalavdelningarna inte orkar längre. Man möts av en inställning från arbetsgivarhåll som inte är konstruktiv och med de ringa ersättningar som man som förtroendevald får är det lätt att tröttna. Jag drar några slutsatser:

Ett antal personer i ledningsfunktion runt om i landet måste tänka till om vad som är förutsättningen för deras egna anställningar och hur man utifrån det utövar sitt ledarskap. Man är till för att skapa förutsättningar för att vi musiker ska kunna ge publiken vad den vill ha.

Ge din förtroendevalda en kram är måhända en olämplig uppmaning i dag. Men en symbolisk sådan är på plats i många fall. Det är lätt att glömma att vårt förhandlingsutrymme i många fall är starkt begränsat, och därmed möjligheten att nå framgång. Som förtroendevald måste man vara beredd på kritik och negativa reaktioner från de man företräder om en förhandling inte går som vi vill eller resultatet inte faller alla i smaken. Men det är tufft att acceptera om den som kritiserar inte vill acceptera att lagar och förordningar sätter gränser. Ett uteblivet resultat kan bero på annat än bristande skicklighet.

 

Det kan också så här i slutet av året vara på sin plats att göra en kort reflektion över 2017.

Vi har, för Symf, brutit ny mark när det gäller kontakter med politiker och myndigheter. Möjligheterna för oss att aktivt påverka och prata för medlemmarnas bästa ökar i och med detta. I kombination med att vi har en för arbetsmarknaden unikt hög anslutningsgrad, nästan 80% i snitt, så kan vi med trovärdighet hävda att vi är det förbund som ska vara den självklara samtalspartnern för beslutsfattarna.

Låt oss stärkta av det här se fram emot 2018.

 

Och med det önskar jag en God Jul och Gott Nytt År. 

 

 

Gunnar Jönsson

förbundsordförande


Publicerat: 2017-11-23