Vem vet, plötsligt händer det

Ledare 25/5-2018

 

Att skriva en ledare är inte så lätt. Som musiker är man van vid att få  

ett färdigt material framför ögonen. Plötsligt ökar respekten för tonsättare. (I alla fall för vissa). Nu ska det helt plötsligt skapas från grunden och helst något som ger ett budskap. För en ovan skribent som jag är det därför bra att läsa gamla skrifter från de som varit förbundsordförande före mig. Då visar det sig att år 2000 så skrev man om just det som jag så innovativt hade tänkt att skriva om 2018.  

”Den på musik- och teaterområdet allvarligaste kritiken mot årets kulturproposition måste riktas mot urholkningen av anslagen till institutionerna… Fortsätter urholkningen kommer flera orkestrar och teatrar att gå i väggen på grund av ekonomiska svårigheter”

 

Så skrev dåvarande ordförande Olav Gullbransson och inför valet i höst hade jag tänkt skriva något liknande. Olav tyckte också att det var positivt att regeringen övervägde en kartläggning av socialförsäkringsfrågor i förhållande till konstnärlig verksamhet. Och den utredningen blev ju verklighet. Det tog bara 18 år. Mer om det längre fram i tidningen.

 

När det gäller anslagen fick Olav delvis rätt. Vi har under åren förlorat några ensembler helt och i andra har antal tjänster minskat. Men det är tydligt att historien upprepar sig år efter år.

 

Jag var inbjuden till Svensk Scenkonsts branschdagar. Där var det en paneldebatt mellan kulturpolitiker från kulturutskottet. Men det är svårt att få ihop det som sägs och vad som presenterats i till exempel budgetpropositionen och skuggbudgetar. Alla pratar till exempel väl om kultursamverkansmodellen och dess fördelar men ingen tar det finansiella ansvaret. I stället tycker vissa att fler kulturområden ska omfattas. Jag kan inte se annat än en urvattning av anslagen som följd. Nuvarande regering har satsat stora pengar på kultur men en mycket liten del av den satsningen har träffat oss. Alliansen som drev igenom kultursamverkansmodellen är också, trots att de borde känna ett större ansvar, påfallande passiva. Jag tror att det är dags för en grundlig utvärdering av samverkansmodellen. Symf var inledningsvis positiv till grundidén men storregionerna, som låg som grund för samverkansmodellen, är ju helt borta från den politiska dagordningen. 

 

Vi tar självklart varje möjlighet vi får att berätta för de politiker vi möter hur vi uppfattar den ekonomiska verkligheten, nu senast i möten med Olof Lavesson (M) och Annie Lööf (C). Tidigare i vår träffade vi socialdemokraternas utvecklingsgrupp för en ny kulturpolitik. 

Efter valet till hösten har vi en ny regering och en ny chans för den kulturminister som utnämns att se till att vi får de nödvändiga uppskrivningarna. Vem vet, plötsligt händer det… 

 

Att få ersättning för utfört arbete via faktura är en ständig aktuell fråga. Jag uppmanar alla att inte fakturera vid arbete på de arbetsplatser vi har kollektivavtal med. Hela processen är oren mot en mängd lagar och regelverk och du som fakturerar står svag i relationen mot din uppdragsgivare jämfört med de som är anställda. Det undergräver dessutom kollektivavtalets inflytande på anställningsvillkoren. Arbetsskadeförsäkring är ett problem och utebliven rätt till retroaktiv lön en annan. Vem har till exempel ansvar för att skaffa vikarie om du blir sjuk? Det är ju med ditt företag som överenskommelsen om arbete är gjord, inte dig personligen. 

Men ibland går det inte att undvika kravet att fakturera. Då finns det turligt nog egenanställningsföretag som med goda villkor och med goda avsikter sköter det praktiska. Eller?  

 

På nyss nämnda branschdagar höll ordföranden för Egenanställningsföretagens Branschorganisation, tillika vd för Frilans Finas, en presentation hur deras verksamhet fungerar med efterföljande paneldebatt. Hade det varit en konsert skulle jag inte ha velat läsa recensionen av framträdandet. Min uppfattning är att man ställer ut löften om arbetsrättsliga villkor som man inte praktiskt kan leva upp till och med största sannolikhet inte ens är intresserad av att försöka fullfölja. Däremot är man nog intresserad av de 6 % på varje uppdrag som man sänker din lön med. 

 

Om du måste ha hjälp med att fakturera använd i stället AMA, Musikerförbundets faktureringsservice. Där finns det naturligtvis, som för branschen i övrigt, likartade problemställningar, men liksom för oss i Symf är huvuduppdraget för Musikerförbundet att värna och ta ansvar för arbetstagarnas intressen, inte tjäna pengar på dom. 

 

Sommaren närmar sig och för många väntar minst 5 veckor av Tacet. Men den innebär ju också en mängd olika festivaler, sommarscener och kanske kyrkokonserter. Viktiga arbetstillfällen för frilansarna men kanske också en välkommen möjlighet för tillsvidareanställda att spela något annat än det man gör till vardags. Som medlem i Symf tycker jag att alla ska ta ett aktivt ansvar för helheten och för alla medlemmars väl. Så ni som har råd att ställa krav, hjälp till med att pressa lönenivåerna uppåt. I tillfälliga ensembler med både frilansare och fast anställda så kan ni med månadslön i ryggen, genom att agera draglok för att höja lönenivåerna, vara till så stor hjälp och underlätta för frilansanas vardag.  

 

Vi på Symfs kansli är självklart redo hela sommaren om någon behöver råd och stöd. På hemsidan kommer vi att annonsera om hur ni når oss. Låt mig därför önska oss alla en fin sommar så att vi med nya krafter kan ta oss an kommande utmaningar.

 

 

Gunnar Jönsson, 

förbundsordförande


Publicerat: 2018-05-25