Ledare februari 2017

Det är knappt att yrkandena hunnit kallna sen sist, men nu är vi åter på väg in i en central avtalsrörelse. Den förra rundan resulterade ju i ett ettårigt löneavtal. Och som en konsekvens av att schablonskatteavdraget avskaffades kom ett nytt avtal kring instrumentersättning. Mer om detta längre fram.

 

Efter att ha tagit del av Svensk Scenkonsts (SvS) yrkanden inför årets avtalsrörelse kan vi konstatera att det mesta är sig likt från fjolårets version. Inledningsvis resonerar SvS kring branschens utmaningar. Främst gäller det dels ekonomin, dels kraven på ökad tillgänglighet.

Att anslag och intäkter inte motsvarar kostnadsökningarna är ingen nyhet, inte heller något vi invänder mot. Däremot kan det inte vara långsiktigt hållbart att försämrade och uppluckrade avtalsvillkor ska vara det som håller underfinansieringen stången. Vi behöver istället gemensamt sätta ner foten och vara tydliga med att en fortsatt hög kvalitet och en större tillgänglighet måste få kosta!

 

När det kommer till begreppet tillgänglighet fokuserar SvS på det digitala området. Om man ser på vad som sägs om just begreppet tillgänglighet i de regionala kulturplanerna är prioriteringen märklig. Här handlar det istället till största delen om fysisk tillgänglighet, exempelvis att anpassa lokaler på ett sådant sätt att så många som möjlighet kan ta del av musik och scenkonst.

 

SvS är tydliga med målet kring digitalisering och upphovsrätt: ”prestationer skapade inom ramen för anställningar” ska stå till arbetsgivarens förfogande och ersättas via ordinarie lön. Alltså ska dagens upphovsrättsligt grundade ersättningar tas bort.

Här finns dock inget yrkande, utan frågan ska lösas genom ”en fördjupad partsgemensam dialog”.

Att lyfta upphovsrättsfrågorna är inget vi motsätter oss. Vad som är viktigt att påpeka är att digitala tillgängliggöranden i större omfattning idag är en verksamhet för några få institutioner. Det nu gällande avtalet har inte fått något brett genomslag. Ett exempel är den generella möjligheten att fritt göra överföringar till skola, vård och omsorg. Låt oss alltså först och främst tala om hur parterna tillsammans kan utveckla de möjligheter som redan nu finns.

När det gäller upphovsrätten i stort har vi en lagstiftning som definierar rätten till ersättning. För Symf, liksom andra företrädare för skapande och utövande konstnärer, är detta centralt. Att sälja ut denna rätt kräver att det finns en skälig ersättning och en reglering i tid. Att villkorslöst ge arbetsgivarsidan förfoganderätt till upphovsrättsligt skyddade prestationer är alltså inte aktuellt.

 

Som tidigare nämnts förändrades avtalet kring instrumentersättning med anledning av det avskaffade schablonskatteavdraget. Båda parter var eniga om att avtalet behövde ses över. SvS hävdade att de ökande kostnaderna skulle slå hårt mot verksamheterna och kunna leda till nedskärningar. Utifrån detta slöts avtalet. När det nu står alltmer tydligt att en kompensation utgått till de berörda företagen har förbundet inlett förhandlingar kring detta, då vi menar att avtalet slöts utifrån felaktiga förutsättningar. Det innebär att priset för ett nytt avtal för vår del blev för högt, något som måste rättas till!

Torsdagen den 2 februari var Symf medarrangör till ett seminarium i riksdagshuset med rubriken ”kulturdriven tillväxt i hela landet”. Bakgrunden är att riksdagens (s)-grupp bildat ett TCO-nätverk. Vår kontaktperson, riksdagskvinnan Hanna Westerén, är inte kulturpolitiker, utan är verksam i näringsutskottet. Detta gav möjligheten att belysa vad offentliga kultursatsningar kan betyda ur ett närings- och regionalpolitiskt perspektiv. Mer om seminariet på sidan fem i detta nummer.

 

 

 

Bosse Olsson

förbundsordförande


Publicerat: 2017-02-24