Grattis Symf 35 år!

Grattis Symf 35 år!

I dagarna passerade Symf sin 35:e årsdag. Jag tycker därför att vi sänder en tanke till alla som varit med och bidragit till förbundets utveckling, framför allt till pionjärerna som vågade satsa och orkade gå från ord till tanke. Många har dessvärre lämnat oss men deras idéer lever vidare.

Jag hoppas att alla som i dag är förtroendevalda mår utmärkt. De mår säkert ännu bättre om det arbete som de utför och som till stor grad är ideellt, uppmärksammas av kollegor och faktiskt även av arbetsgivarna med – vågar knappt skriva detta – en klapp på axeln.   

Det förbund som föddes, likt en trotsig tonåring och flyttade ut till ett eget liv, har i dag blivit ett vuxet och respekterat förbund. Vi står stadigt på egna ben med gott självförtroende. Framtiden har som vi konstaterat nya utmaningar. Det kommer förmodligen att innebära andra krav på oss som fackförening och frågan är om vi kan möta dessa utmaningar. När vi nu får betrakta Symf som vuxet är det kanske ändå snart dags att bilda familj?

Budgeten för 2020 är presenterad. En av de få nyheterna som överhuvudtaget gick att finna är att det särskilda stödet till kulturskolan återinförs. Det är bra men tänk inte bara bredd. Låt oss hoppas att stödet också kommer skapa möjlighet att ta vara på de speciella talanger som kan bli våra nya kollegor. Det behövs!    

Om det fanns några förhoppningar om att den nya samarbetskonstellationen i riksdagen skulle innebära en nödvändig upprustning av samverkansmodellen, kan man nu säga aJöken till de tankarna. Kulturen verkar inte ens varit på dagordningen. Inte ens inom regeringen. Förutom en liten justering av bidragsnivåer framstår denna kulturbudget som osedvanligt visionslös.  

Fler och fler kommuner och regioner brottas dessutom med dålig ekonomi. En förhoppning är att de sammanlagt 5,5 miljarder som tillförs för att stärka kommunernas och regionernas ekonomi undanröjer risken för besparingar på kulturområdet på bekostnad av andra prioriteringar.

På temat fördelningspolitik: jag var på ett musikbranschmöte som Kulturrådet bjudit in till. Förutom Symf var kulturdepartementet, statens musikverk, kulturrådet och runt 25 olika paraplyorganisationer och enskilda företrädare för det fria musiklivet närvarande. Det är ett medvetet val att delta och göra vår röst hörd i dessa sammanhang men likaväl är det med viss bävan som vi går dit. Här är Symf i, vad man kan kalla en kvalificerad, eller till och med överkvalificerad, minoritet. Låt mig först säga att jag hyser stor respekt för övriga deltagare. De är kunniga och vältaliga med ett stort engagemang för sin musik samtidigt som de arbetar med ytterst begränsat stöd om man jämför med våra arbetsplatser. Men det är tröttsamt att alltid hamna i försvarsställning då institutionerna, det vill säga våra arbetsplatser, alltid hamnar i den finansiella skottlinjen. Den underliggande och ibland uttalade önskan att med en quick fix omfördela pengar finns alltid närvarande. 

Symfs kommentar till det är att montera ner orkestrar inte är lösningen på finansieringen av andra musikgenrer. En liten procentuell förändring får stor procentuell påverkan för en orkester eller kör. Är den politiska ambitionen att symfonimusik och opera ska vara tillgängligt i hela landet och det till rimliga biljettpriser så kostar det. Vi ber inte om ursäkt för det.

Alternativet är att den för oss så belastande stämpeln ”finkultur” får en verklig innebörd och att tillgängligheten blir begränsad till storstad och höginkomsttagare.

Uttalanden som gjordes av kulturrådets representanter på mötet betonade vilket utrymme regioner och kommuner har för att fördela ekonomiskt stöd utifrån sina kulturpolitiska prioriteringar. Kulturrådet förfogar ju endast över en del av bidragen. Allt i  enlighet med samverkansmodellen.  

Min gamla uppmaning att vi själva måste ta ansvar för vår framtid och våra jobb genom att påverka beslutsfattare nära er känns fortfarande aktuell. Vi kan vara säkra på att andra pratar för sin sak.

I oktober avgörs frågan om den avskedade musikern på SMoT. Om det blir ett avslut på den rådande situationen eller inte beror på om parterna respekterar domen fullt ut, oavsett vilken part som får rätt. Symf kommer i alla fall att ta sitt ansvar och respektera den juridiska processen. Det vore klädsamt om Region Jönköping och Svensk Scenkonst gör samma utfästelse innan förhandlingen.

Gunnar Jönsson 

förbundsordförande