En intensiv period framför oss!

Ordförande har ordet:

I denna min första ledare som förbundsordförande vill jag först upprepa det tack som framfördes på förbundsmötet till Bo Olsson för insatsen att under tolv år, med otaliga tågresor och dygn hemifrån, axla ordföranderollen. Vi är ett litet förbund så ansvaret och omsorgen för varje medlem kommer mycket nära. Det tar kraft.

Mitt samarbete med Bosse har varit mycket roligt och lärorikt. Det är trevligt att vi även fortsättningsvis kommer att arbeta tillsammans för Symf i en del frågor.

 

Jag vill också självklart tacka förbundsmötet för förtroendet att leda Symf och ska göra mitt bästa för att motsvara förväntningarna.

Att Symf har valt en frilansare som ordförande och en korist som vice ordförande uppfattar jag som ett styrkebesked för Symf. När förbundet bildades fanns det tankar på att Symf enbart skulle organisera fast anställda instrumentalister. Nu är det självklart att alla yrkesmusiker hör hemma i Symf oavsett anställningsform och genre.

Med Anna-Karin Simlund får vi en stark vice ordförande som har erfarenhet av att driva viktiga frågor, ett bra politiskt kontaktnät och ett stort engagemang för Symf. Jag ser fram emot vårt samarbete.

 

Vi har en mycket intensiv och utmanande tid framför oss. Jag hoppas att vi, när vi nu satt ramverket genom riksavtalet, under kommande tre år kan gräva djupare i de små detaljerna som påverkar vår arbetssituation i stort och åstadkomma nödvändiga förbättringar.

Vi kommer att verka i de arbetsgrupper som avtalet kräver, samt försöka att bygga nya och bättre relationer för branschen i sin helhet. Det finns många exempel på frågor att arbeta med:

 

• En allt större del av nya unga politiker, med olika partifärg, ifrågasätter offentlig finansiering av kultur och att det är värt att prioritera. Vi får inte ta för givet att den finansieringsordning som funnits under lång tid kommer att överleva för evigt.

 

• I den politiska debatten har det skett en förskjutning de senaste åren där användningen av ordet kultur mer och mer kommit att beröra ursprung och integration snarare än musik, teater, dans och konst. Om vi använder ordet kultur är det inte säkert att mottagaren längre förstår vad vi pratar om. Hur når vi ut?

 

• Förskjutningen av ansvaret för finansiering av våra institutioner från staten till i många fall de ekonomiskt svagare regionerna har fortsatt. Från regeringshåll värderade man tidigare ner kulturen till ett verktyg för demokratiprocessen. Och nu då? Vi får aldrig hamna i en situation där andra politikområden används som ett alibi för att motivera en satsning på kultur. Kulturens egenvärde måste värnas.

 

• Kulturskoleutredningens fullständigt katastrofala slutsats om att gruppundervisning ska vara norm.  

 

Inför valet 2018 hoppas jag att Symf tillsammans med Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Musikerförbundet kan göra gemensam sak. Symf har därför redan bjudit in till ett inledande möte om detta som kommer att hållas i oktober.

Det skulle vara fantastiskt om vi tillsammans under ett par veckor mitt i valrörelsen 2018, på alla de olika typer scener som vi har, med hjälp av våra respektive medlemmars samlade kraft manifesterar vår betydelse för ett komplett samhälle. Att ett levande kulturliv är närande och inte tärande. Att ett samhälle utan professionell musik, teater och dans blir ett mörkt samhälle.

 

Musiker kan sedan 1984 välja mellan två olika fackförbund. Ibland kan det vara en fördel att parallellt med kraft och trovärdighet kunna driva frågor som kanske står i skarp kontrast mot varandra. Ibland skadar det.

 

Den gångna avtalsrörelsen skapade en situation mellan oss och Musikerförbundet som inte får upprepas. Jag och Jan Granvik, ordförande för Musikerförbundet, har redan haft samtal om att det är nödvändigt att reda ut frågan om det är ett eller två förbund som gynnar musikerna bäst och det arbetet kommer att påbörjas nu under hösten.

 

Symf bildades en gång i tiden för att orkestermusikerna kände att man som minoritetsgrupp i ett stort förbund inte hade möjlighet att påverka sina egna avtalsvillkor. Där ska vi aldrig hamna igen. Men vi måste rusta oss inför kommande förändringar på arbetsmarknaden och det är därför nödvändigt att på sikt söka ett närmare samarbete med en eller flera organisationer. Med vem eller vilka beror till slut på vad vi medlemmar vill ha ut av vårt fackförbund.

 

Frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid blev plötsligt rykande aktuell. Stockholms kommun ändrade sina regler och helt plötsligt så blev det omöjligt att kombinera familj med yrkesliv för några av våra medlemmar. Mer om det längre fram i tidningen.

Men det som skrämmer är att fortfarande anno 2017 så får vi höra från tjänstemän inom kommunala förvaltningar att vi i princip får skylla oss själva om vi valt det här yrket.

Jag började med att tacka Bosse. I hans sista ledare citerade han punkrockaren Trindeman Lindeman: ”vi arbetar inte, vi spelar musik” från 90-talet. Skrämmande nog har det visat sig att den uppfattningen om musiker fortfarande lever kvar hos många.

Som sagt, vi har en intensiv period framför oss.

 

Gunnar Jönsson

förbundsordförande


Publicerat: 2017-10-03