frilanskrönika november 2021
Kära frilanskollegor!
Några månader har förflutit med det nya normala: vi har fått vår publik tillbaka och börjar nu kunna arbeta mer eller mindre som förut. Men kravet på att vara frisk på arbetsplatsen har inneburit fler sena inhopp för oss frilansare. Detta är förstås en del av jobbet, men något av en utmaning när man ska få ihop vardagen därhemma. Att ha tillgång till musiker som kan jobba på kort varsel är viktigt för hela branschen. Så när du ringer en vikarie, välj alltid en frilansare.
I det upprop för blåsmusiken som många företrädare för Sveriges musikliv undertecknade tidigare i år låg fokus på att stärka återväxten av blåsinstrumentalister till landets fritidsorkestrar. Men blåsmusikerbristen hotar även det professionella musiklivet, menar författarna av uppropet. ”För de professionella orkestrarna innebär musikerbristen att musiker måste rekryteras från utlandet” skriver man. En uppfattning som flera orkesterchefer också gav uttryck för i den efterföljande debatten.
Initiativet till uppropet är förvisso gott, men ovanstående uttalande kan lätt tolkas som att svenska blåsmusiker skulle vara sämre än sina utländska kollegor. Det är ett beklagansvärt ensidigt perspektiv. Konstaterandet att musiklivet blivit mer internationellt och att utländska musiker numera vinner provspelningar i Sverige är bara en sida av myntet. Den andra sidan är att svenska blåsmusiker i sin tur söker sig utomlands för att jobba. De flyttar också i allt större utsträckning för att studera i andra länder.
För oss blåsinstrumentalister finns det få fasta arbetstillfällen i Sverige. Att söka jobb utomlands är en självklarhet för många. Mitt intryck är att det i Europa fungerar på liknande sätt som i Sverige. Vid en provspelning i en exempelvis en mindre fransk orkester kommer majoriteten av de sökande att vara franska musiker. De flesta av dem går inte vidare i provspelningen. Det betyder inte att franska musiker är sämre än andra. Det betyder bara att i Frankrike är det många franska studenter som gör sin första provspelning för att skaffa sig rutin, och i Frankrike är det främst franska frilansare som prioriterar ett tillfälligt uppdrag veckan före
provspelningen framför att förbereda sig.
Svenska orkesterjobb är attraktiva i ett internationellt perspektiv. Inte bara för att nivån på våra orkestrar är hög utan också på grund av den svenska välfärden. Att så många söker sig hit har bidragit till att ytterligare höja nivån på orkestrarna. Trots detta är det fortfarande många svenska blåsmusiker som får jobb här. Vi ska inte heller glömma de svenska blåsare som lämnat prestigefyllda orkesterjobb i utlandet för att flytta hem och arbeta i en svensk orkester.
Frågan om blåsmusikens ställning får inte gå ut över synen på våra professionella musiker och orkestrar som tack vare internationella tillskott nu är bättre än någonsin. Orkestrarnas framtid ligger, som alltid, i politikernas händer. Därför tror jag att vi som företrädare för musiklivet bör framhålla det vi har att vara stolta över. Det kommer att öka allmänhetens intresse för vår verksamhet, vilket i sin tur kan gynna både publiktillströmningen och intresset för att spela blåsinstrument.
Nils Carlsson, ordförande avd 14
